Våra båda två hundar är renrasiga Shetland Sheepdogs med stamtavla. Att det blev en renras beror på att det just var en Sheltie jag ville ha, samt testa på utställning. Men för mig spelar det egentligen ingen roll. Jag hade ju älskat mina hundar lika mycket även om dom inte varit renrasiga;) 

Jag tycker dock att det finns en hel del negativa saker med blandrasuppfödning. Tex; att de ofta inte har koll på stamtavlor, inte gör hälsotester, inte har koll på inavelprocent, sjukdomar i släkten etc. Att ha hälsotestade föräldrar, syskon och släktingar är inte det vanligaste för blandrasavel. Ingen stambokning förs, ingen koll, inget register. Det känns som att många som föder upp blandraskull efter blandraskull gör det för att tjäna pengar.

För renrasiga hundar räknar man ofta inavelsprocent och för kalkyleringar på stamtavlor. Det som dock är väldigt knepigt enligt mig är faktumet att vissa uppfödare kan ha inavelsprocenten mitt framför sig, veta att inavel egentligen är ett väldigt dåligt verktyg och ändå välja att fortsätta med parningskombinationen. Eller ha det på svart och vitt att hunden är drabbad av en sjukdom men ändå välja att ta valpar efter den. Allt för att tjäna pengar..

Jag är ganska kluven i frågan. Om blandrasaveln skulle gå att kontrollera på samma sätt som renrasaveln hade jag nog tyckt att mer avel "över gränserna" skulle vara okej. Men absolut inte mellan vilka raser som helst. det måste matcha! Dagens blandrasavel där folk som inte kan nåt om avel tar två "fina" hundar och parar för att det är kul kan bli katastrof!
Det jag tycker att man ska akta sig för, vare sig det gäller blandrasavel eller renrasavel, är att köpa en valp från en uppfödare som endast vill tjäna pengar. Därför är det väldigt viktigt att man kollar upp att uppfödaren är seriös och har en bra tanke bakom kullen valpar.

Hur tänker ni kring detta?


Sussie, världens härligaste blandras:)